operation
Det hela började 26 oktober med hemsk dusch. gick och la mig och sov ett par timmar innan de var dags för klockan att ringa och väcka mig. Ytterligare en hemsk dusch. kroppen var torrare än sahara öknen och håret värsta svintoburret.
Sen vart de full fart mot Köping. Stress stress på sjukhuset efter allt segt folk på otropedmottagningen där jag skulle anmäla mig innan de bar iväg upp till opertionen. Ringde på och möttes av en söt tant. Hon berätta att de nog inte var riktigt dags för mig än så jag kunde sätta mig i väntrummet ett tag. Och andra meningen var,0- jag ser nåt du måste plocka ur, hoho ja vet, har en påse i väskan har inte riktigt hunnit mte de än. Än så länge var allt bra. Då vänder hon sig om och säger.
-Eller du skulle sövas va??
jag stelna till och va NÄÄ de skulle jag verkligen INTE.
hon titta konstigt på mig och sa men de brukar vi göra med så unga personer.. Nä ja va inte sövd sist och de gick ju bra och de ska väl inte bli värre idag tyckte. och tänkte lite för mig själv att förra året var jag ett år yngre än nu och då var de aldrig något prat om sövning.. jag så NO NO ingen sövning här inte, jag vill gärna ha koll på läget, min andning och vad ni sysslar med. Då fick jag den stora äran att steppa in i omklädningsrummet och plocka på mig de fina nattlinnet toksexiga strumpor. jävlas med att få ur staven i tungan. och sen ut till mitt alldeles egna lilla väntrum och läsa skvallertidningar. Sen kom min narkossköterska och vi satt och prata lite om de där pappret man skulle fylla i och lite om hur de skulle sätta bedövning och om jag var helt säker på att jag inte ville sövas. BOMBsäker sa ja, men gärna lite lugnande så man får sig en gratisfylla;)
Sen in till narkosläkarn. få droppgrej i armen. per-otton var in en sväng och måla pil på foten så narkosläkarn inte skulle lägga bedövning i fel fot. skämta lite om att de vore ju dumt att ta samma som är gjord en gång till. joru jävligt dumt tänkte jag som redan hade fått en injektion lugnande och hade snurrande gubbar runt mig och sluddrigt tal.
massa nålar här och var i vrist och tass första två känns rätt bra men sen nää. var lite svårbedövad och jag kände mycket väl kyla fast läkarn tyckte han bedövat bra. fast sen rullades de iväg mot opertion med nån order till perotto att han fick sätta si och så mycket mer bedövning nånstans i foten om de behövdes, men narkossnubben, sa att de skulle ta mer och mer.
Asså redan här hade jag nog fått lugnande ett par gånger så vägen till operation, byte av säng. inbäddning och allt som ska bytas innan operationsrummet är lite suddigt. inne i den grööna rummet vimla de av gröna tanter, eller tjejer snarare. svårt att säga när man ser en bit av näsan och ett par ögon:)
narkossköterskan tryckte fast blodtrycksgrej på armen, ekg lappar på bröstet och koppla igång maskinen. jaha de är sådär mitt hjärta slår.. koppla fast en dropppåse med vad hon sa va lugnande, och nåt sömnmedel. men gud vet vad som fanns däri. Hon var väldigt givmild med grejerna iaf och tjata om ja ville att hon skulle sätta på de. jag tyckte hon kunde vänta en stund. för dom hade inte ens satt blokad, tvättat tassen färdigt än otton var inte där. Jag hade INTE fått musik. Valde elvis igen, hade de sist och de gick ju bra. (varför bryta ett vinnande koncept??)
sen kom per-otto och jag gick med på att hon satt igång droppet lite grann. Jag var faktiskt lite nervös vid de här laget för de var en läkarstudent med och hon verka inte riktigt med på allt. sen börja p-o med nåt och fråga om jag kände,nää här då.. nää. här Icke... fick den stora äran att höra att han hade styckit mig med något jäättevasst. jo men de va ju tur ja inte kände nåt då:)
då börja tjatet igen. hon ville öka trycket på droppet, amen okej dååå lite
dags att börja kotta, de känns skumt man känner hur de knackar drar och sliter man man känner ingen smärta. jag kände mer och mer hur rummet inte var still. hon ville öka droppet, jag vet egentligen itne va ja svara, om ja svara. motorsågen drogs igång, och någonstans där somna jag. eller jag vet inte. jag vet att någon sa något och någon annan svara. hon sover. ja ville säga de gör ja inte alls de, men varken ögon eller mun ville lyda. och jag vet inte ens om de var precis innan jag somna eller om de var innan jag vakna. jag sov gott:D
vakna när foten var inpaketerad, och dom skulle koppla loss mig från alla grejer. eller vaken och vaken. dvala kanske. jag var vaken men borta. minns bara att sängen jag bytte till i andra rummet var jäkligt kall. och sen att jag var på uppvaket och vart överlämnad till dom. stod massa folk runtomkring och jag kollar men säger inget när en av dom plötsligt säger. ÄR du vaken?? ja men daah ja kollar ju på dig. men tydligen är de vanligt med folk som sover med öppna ögon. (hoppas jag inte är sån?).
avböjde frukost direkt, vila lite, fick in min väska så kunde läsa lite, tiggde åt mig kryckor och TVÅ par tofflor. hon stod och vela lite när ja fråga om ja kunde få ett par extra och ha inne för de blir så skitigt inne om man har samma. men till slut ja okej då men då får du smuggla ut dom. sen kom hon infarandes och tryckte ner ett par i min väska och tyckte de va väldigt bra att jag ahde så stor väska så man kunde gömma saker i den:) Hahaha du skulle bara veta hur mycket man kan få med sig. tänkte nästan börja be om mer saker. deras handskar är ju väldigt bra att ha när man färgar håret till exempel:P
vila lite till, fick frukost vila lite, sen börja ja vänta. vart hade min per-otto tagit vägen?? hade hade tydligen gått på lunch efter min operation. men när hon på uppvaket såg att dom rulla iväg nästa han skulle operera så vart hon lite nervös att han glömt bort mig och gått in på op, hon skulle dessutom gå av sitt skift då men kunde inte lämna mig innan. så då gick skallgångskedjan. så kom han inspringandes med mitt sjukintyg och lite prat
sen fick jag gå, bambi på hal is. haha helt sanslöst så dum man känner sig. foten är helt bedövad, ni kan ju förstå hur lätt de är att gå.
den här gången våga jag åka hiss själv, även om jag hatart men ja orka inte gå. op är våning 7, jag gick alla trappor ner sist. men den här gången var ja mer groggy och sömnig efter allt medel jag fått så orka inte bry mig så mycket. Sen hemåt. hade sjukt ont när bedövningen släppte och innan värktabletterna tog. vänta nog lite för länge innan jag tog dom, men sen dess har de gått kalas.
Skulle ljuga om jag sa att de inte känns, de känns, de gör ont. men de går att leva med. ät piller ligg med foten högt, så känns de minst. sen kanske jag är lite väl idiotisk som vill ha samma fart som med hel kropp. så lite ont får jag nog skylle mig själv:/
fet fot med pain. första dagen
Men helt ärligt är alla som jobbar där, eller iallafall alla jag har träffat världens snällaste gulligaste människor
♥
men nu skiljs våra vägar. ni fortsätter med ert och jag håller mig långt borta.
för nu räcker de med söndersågade ben och stift i kroppen för min del:D
Sen vart de full fart mot Köping. Stress stress på sjukhuset efter allt segt folk på otropedmottagningen där jag skulle anmäla mig innan de bar iväg upp till opertionen. Ringde på och möttes av en söt tant. Hon berätta att de nog inte var riktigt dags för mig än så jag kunde sätta mig i väntrummet ett tag. Och andra meningen var,0- jag ser nåt du måste plocka ur, hoho ja vet, har en påse i väskan har inte riktigt hunnit mte de än. Än så länge var allt bra. Då vänder hon sig om och säger.
-Eller du skulle sövas va??
jag stelna till och va NÄÄ de skulle jag verkligen INTE.
hon titta konstigt på mig och sa men de brukar vi göra med så unga personer.. Nä ja va inte sövd sist och de gick ju bra och de ska väl inte bli värre idag tyckte. och tänkte lite för mig själv att förra året var jag ett år yngre än nu och då var de aldrig något prat om sövning.. jag så NO NO ingen sövning här inte, jag vill gärna ha koll på läget, min andning och vad ni sysslar med. Då fick jag den stora äran att steppa in i omklädningsrummet och plocka på mig de fina nattlinnet toksexiga strumpor. jävlas med att få ur staven i tungan. och sen ut till mitt alldeles egna lilla väntrum och läsa skvallertidningar. Sen kom min narkossköterska och vi satt och prata lite om de där pappret man skulle fylla i och lite om hur de skulle sätta bedövning och om jag var helt säker på att jag inte ville sövas. BOMBsäker sa ja, men gärna lite lugnande så man får sig en gratisfylla;)
Sen in till narkosläkarn. få droppgrej i armen. per-otton var in en sväng och måla pil på foten så narkosläkarn inte skulle lägga bedövning i fel fot. skämta lite om att de vore ju dumt att ta samma som är gjord en gång till. joru jävligt dumt tänkte jag som redan hade fått en injektion lugnande och hade snurrande gubbar runt mig och sluddrigt tal.
massa nålar här och var i vrist och tass första två känns rätt bra men sen nää. var lite svårbedövad och jag kände mycket väl kyla fast läkarn tyckte han bedövat bra. fast sen rullades de iväg mot opertion med nån order till perotto att han fick sätta si och så mycket mer bedövning nånstans i foten om de behövdes, men narkossnubben, sa att de skulle ta mer och mer.
Asså redan här hade jag nog fått lugnande ett par gånger så vägen till operation, byte av säng. inbäddning och allt som ska bytas innan operationsrummet är lite suddigt. inne i den grööna rummet vimla de av gröna tanter, eller tjejer snarare. svårt att säga när man ser en bit av näsan och ett par ögon:)
narkossköterskan tryckte fast blodtrycksgrej på armen, ekg lappar på bröstet och koppla igång maskinen. jaha de är sådär mitt hjärta slår.. koppla fast en dropppåse med vad hon sa va lugnande, och nåt sömnmedel. men gud vet vad som fanns däri. Hon var väldigt givmild med grejerna iaf och tjata om ja ville att hon skulle sätta på de. jag tyckte hon kunde vänta en stund. för dom hade inte ens satt blokad, tvättat tassen färdigt än otton var inte där. Jag hade INTE fått musik. Valde elvis igen, hade de sist och de gick ju bra. (varför bryta ett vinnande koncept??)
sen kom per-otto och jag gick med på att hon satt igång droppet lite grann. Jag var faktiskt lite nervös vid de här laget för de var en läkarstudent med och hon verka inte riktigt med på allt. sen börja p-o med nåt och fråga om jag kände,nää här då.. nää. här Icke... fick den stora äran att höra att han hade styckit mig med något jäättevasst. jo men de va ju tur ja inte kände nåt då:)
då börja tjatet igen. hon ville öka trycket på droppet, amen okej dååå lite
dags att börja kotta, de känns skumt man känner hur de knackar drar och sliter man man känner ingen smärta. jag kände mer och mer hur rummet inte var still. hon ville öka droppet, jag vet egentligen itne va ja svara, om ja svara. motorsågen drogs igång, och någonstans där somna jag. eller jag vet inte. jag vet att någon sa något och någon annan svara. hon sover. ja ville säga de gör ja inte alls de, men varken ögon eller mun ville lyda. och jag vet inte ens om de var precis innan jag somna eller om de var innan jag vakna. jag sov gott:D
vakna när foten var inpaketerad, och dom skulle koppla loss mig från alla grejer. eller vaken och vaken. dvala kanske. jag var vaken men borta. minns bara att sängen jag bytte till i andra rummet var jäkligt kall. och sen att jag var på uppvaket och vart överlämnad till dom. stod massa folk runtomkring och jag kollar men säger inget när en av dom plötsligt säger. ÄR du vaken?? ja men daah ja kollar ju på dig. men tydligen är de vanligt med folk som sover med öppna ögon. (hoppas jag inte är sån?).
avböjde frukost direkt, vila lite, fick in min väska så kunde läsa lite, tiggde åt mig kryckor och TVÅ par tofflor. hon stod och vela lite när ja fråga om ja kunde få ett par extra och ha inne för de blir så skitigt inne om man har samma. men till slut ja okej då men då får du smuggla ut dom. sen kom hon infarandes och tryckte ner ett par i min väska och tyckte de va väldigt bra att jag ahde så stor väska så man kunde gömma saker i den:) Hahaha du skulle bara veta hur mycket man kan få med sig. tänkte nästan börja be om mer saker. deras handskar är ju väldigt bra att ha när man färgar håret till exempel:P
vila lite till, fick frukost vila lite, sen börja ja vänta. vart hade min per-otto tagit vägen?? hade hade tydligen gått på lunch efter min operation. men när hon på uppvaket såg att dom rulla iväg nästa han skulle operera så vart hon lite nervös att han glömt bort mig och gått in på op, hon skulle dessutom gå av sitt skift då men kunde inte lämna mig innan. så då gick skallgångskedjan. så kom han inspringandes med mitt sjukintyg och lite prat
sen fick jag gå, bambi på hal is. haha helt sanslöst så dum man känner sig. foten är helt bedövad, ni kan ju förstå hur lätt de är att gå.
den här gången våga jag åka hiss själv, även om jag hatart men ja orka inte gå. op är våning 7, jag gick alla trappor ner sist. men den här gången var ja mer groggy och sömnig efter allt medel jag fått så orka inte bry mig så mycket. Sen hemåt. hade sjukt ont när bedövningen släppte och innan värktabletterna tog. vänta nog lite för länge innan jag tog dom, men sen dess har de gått kalas.
Skulle ljuga om jag sa att de inte känns, de känns, de gör ont. men de går att leva med. ät piller ligg med foten högt, så känns de minst. sen kanske jag är lite väl idiotisk som vill ha samma fart som med hel kropp. så lite ont får jag nog skylle mig själv:/
fet fot med pain. första dagen
Men helt ärligt är alla som jobbar där, eller iallafall alla jag har träffat världens snällaste gulligaste människor
♥
men nu skiljs våra vägar. ni fortsätter med ert och jag håller mig långt borta.
för nu räcker de med söndersågade ben och stift i kroppen för min del:D
Kommentarer
Trackback
