juniiors

Är ju arbetslös numera som sagt. MEN bara för att förnedringskassan inte godkände sjukskrivning längre än till i fredags var ju just för att jag är arbetslös, för att jag som arbetslös kan söka jobb vilket jobb som helst. Jag kan inte gå tillbaka ÄN till normalt arbete, jag kan ta ett jobb som jag inte behöver gå eller stå för mycket i. Ett så kallat "sitta-på-sitt-feta-arsle-och-bli-dyngfet-jobb.
Man kan ju tolka de lite som så att jag inte är helt frisk.

Jag fick på mig skon för första gången i helgen, ETT par skor. Stora kängor. Det gör SVINONT att gå ute. Jag är van att ha en stenhård helt platt toffla. Nu är marken ojämn, varenda steg gör ont. Jag går på sidan av foten allt som oftast.

Trött som en tok, på livet. Värdelöst. 6 veckor hemma, känns som 6 år, även om veckorna flyger förbi. Så segslemmar tiden ändå sig fram.
Utan minsta tjaffs gick ja till och med med på att gå på ett sånt där a-kassa-möte som arbetsföremedlingen vill trycka på en. Tänkte de kan väl va bra och jag har nåt att göra i en timme:) 

Och de stör mig fruktansvärt mycket att jag inte kommer in till ams.

hungrig, kanske skulle ta sig en macka eller två och sen sätta fart här hemma. funderar på att inleda julstädningen i köket. Men vi får helt enkelt se vart orken tar mig.
Lär ringa lite samtal och se till att få iväg brev innan lådan här nere töms, det borde jag hinna med. fast man ska aldrug vara säker. Sen om köket blir klart någon gång ska ja springa ner och kolla om de finns någon tvätttid så jag kan slänga in schlåååångöverdrag, så får de hänga över stolarna och torka. Men men vi får väl se vart tiden tar vägen.

ska ta och skriva en lista till G också, finns mycket här hemma som borde kollas över.

hörs