juniiors

hatar att känna mig utlämnad i någons annans händer. Hatar att inte ha kontroll. Hatar att ja inte fattar ett dugg av de dom pratar om. Men jag vill ha hjälp, jag orkar inte må så här längre. Så de är bara att bita i de sura äpplet, vandra dit och öppna sitt hjärta. eller rättare sagt magen kanske

Hörs sen