juniiors

Idag var jag så nära på att själv ringa ambulans, trot eller ej. Jag som hatar sjukhus så ingen annan utväg.
Käka mitt otäcka piller och sen mat, hade lagom ätit färdigt när de slog till. tog mig upp till omklädningsrummet på övervåningen. Sen satt ja där dubbelvikt med tårarna rinnandes av smärta. Kändes som världens mensvärk. Kul med mensvärk när man inte har mens när man aldrig har de annars. Sen börja de göra svinont upp i högersida också så då var den spontana tanken jahapp där brast blindtarmen, för fy satan va ont de gjorde. Visste helt seriöst inte vart jag skulle ta vägen. försökte vandra runt lite för att se om de släppte, och till slut efter en sisodär 20-25 min hade de gått ner så pass så de gick att gå upprätt så torka tårarna bita ihop och se glad ut.
Man ska aldrig visa sig svag.
Sen vart de ut i bruna huset och binda granris igen. tycker faktiskt att de är riktigt kul..

annars började dagen med snöskottning, satan va tungt de va. packad blötsnö.


ja orkar inte skriva
har väl heller inte så mycket att skriva
orkar inte tänka




Käkar man såna här piller kan man faktiskt förvänta sig att bli hur som helst